I SYSTRARNA DANIELSSONS ANDA

1932 startade systrarna Danielsson ett pensionat på Henneviken

Familjen Danielsson – köpte Henneviken på 1880-talet. 1897 när Ida Danielsson var 37 år och skulle föda sitt sjunde barn dog hon i barnsäng och lämnade sin man Lars-Wilhelm ensam med sex barn som var i livet. Förutom det nyfödda barnet, som dog innan 1-årsdagen, fanns då fyra systrar och en storebror som var äldst. Han gjorde som många unga vid den tiden, när han var 16 år, 1904, emigrerade han till USA och gifte sig där. Det är bakgrunden till att vi talar om systrarna Danielssons anda - de levde kvar på Henneviken till 1963.

Kanalen och järnvägen – Henneviken är en halvö i sjön Råvarp, som är en del av Dalslands kanal. Terrängen är väldigt kuperad, med många vattendrag och någon bilväg fanns inte förrän på 1980-talet. Därför var sjövägen det enklaste sättet för transporter av både människor och varor. Dalslands Kanal invigdes 1868 och under åren med pensionat la passagerarbåten till vid Hennevikens brygga. Båttrafikens betydelse förändrades när Dals Västra Värmlands Järnväg (DVVJ) på andra sidan Råvarp var färdigbyggd 1928. Då blev Henneviken lite mer isolerat. 1963 flyttade systrarna Ester och Elin Danielsson till Dals-Långed och Henneviken lämnades öde, ladugården föll ihop och det växte igen runt husen på halvön.

Småbruket – familjen Danielsson drev ett litet jordbruk på Henneviken. Det vet vi, dels för att vi har sett bilder av höskörd, ladugård, hönshus, separatorn i köket och än idag finns rester av några jordbruksredskap, plog, harv och en slåttermaskin från Arvika. Hösten 2022 fick vi träffa en man och hans familj med en speciell relation till Henneviken för han levde här som 5-åring med sin bror och sina föräldrar. De var arrendatorer och drev jordbruket 1942-43 och nu har vi fått en intressant historia att berätta om just slåttermaskinen!

Vattenkraften och sågverket – fallhöjden från Lill Erve till Råvarp är 20 meter och den har tagits i bruk i alla fall sedan 1600-talet. I början av 1900-talet byggdes ett kraftverk som försörjde bygden med elektricitet fram på 1950-talet. Marken kring vattenfallet styckades av från Henneviken och såldes. En ny kraftstation togs i bruk 1988 och levererar än idag till Vattenfalls nät. Sågverket hade sin storhetstid i slutet av 1800-talet och fram till 1920-talet. Med 1930-talets depression tog det slut och familjen Danielsson behövde se sig om efter nya möjligheter att dryga ut försörjningen.

Hennevikens pensionat – startade sommaren 1932. Då kostade en helpension ett par kronor per dygn. Pensionatet blev populärt och folk övernattade på kattvindar och var man fann plats. Systrarna Ester, Elin och Agnes var i 45-års åldern när de drog igång och närmade sig 70 när verksamheten ebbade ut i slutet på 50-talet efter att Agnes dog hösten 1956.

Kapellet – byggdes och invigdes 1889. Det var Lars Vilhelm Danielsson och pastor Axel Larsson, även kallad Dalslands apostel som var drivande i församlingen. På en bild från 1904 kan vi räkna till över 60 personer som var församlade till sommarmöte. Församlingen lät bygga ett nytt kapell i Tisselskog 1914.

Lägergården – i början av 1980-talet blev Svenska Baptistsamfundet ägare till Henneviken som fram till dess hade förvaltats av Baptistförsamlingen i Tisselskog under ledning av pastor Weinesjö. 1983 genomförde SBUF, baptisternas ungdomsförbund, ett scoutläger och tog sedan ansvar för att utveckla Henneviken till en lägergård. Efter Berlinmurens fall 1989 kom baptister från Östeuropa somrarna 1990-92 och deltog i upprustning av gården. SBUF arrangerade retreat-veckor och grupper av volontärer var på kurs inför insatser i Indien under 1990-talet. SBUF:s förutsättningar och behov förändrades och hösten 2004 lades gården ut till försäljning till den som bäst kunde driva Henneviken vidare i systrarna Danielssons anda. Ett 10-tal anbud kom in till sista anbudsdag den 1 mars 2005. Ett utskott av ungdomar i SBUF:s ledning värderade dessa och familjen Rydsmos förslag om en meningsbärande mötesplats prioriterades.